Goddards Caddis

Goddards Caddis är ett resultat av ett sammarbete mellan en av flugfiskets stora, John Goddard och hans vän Clive Henry. Målet de satte upp när den konstruerades vara att skapa en fluga för stilla vatten med en bra siluett liknande en Nattslända. De kom då på att de kunde få en fin siluett genom att spinna hjorthår och sedan klippa detta till att ge en siluett av en fullt utvecklad Nattslända. Ide´n bollades med en amerikansk flugbindare som kom att skapa den första prototypen av flugan som från början kallades G & H Caddis, flugan som senare är känd som Goddards Caddis.

John Goddard vid sitt bindstäd

 

Jag väljer bort att binda in antenner som man ofta ser flugan med, detta då de irriterar mig väldigt då flugan ska knytas på tafsen. Vidare vet jag att många väljer bort att binda in garn på undersidan av flugan, detta gör jag dock gärna då det tilltalar mig rent estetiskt.

Goddards Caddis är en fluga som tål en starkare ström, den har mycket god bärighet. Du kan strippa den och även dra den under vattenytan och sedan låta den ”ploppa” upp. Jag provade i sommras att fiska den med enbart tafsen utanför spöt i en liten ström där jag gick och fiskae av mindre ståndplatser, det var grymt häftigt att bara låta flugan dansa över möjliga ståndplatser, fick några fiskar att riktigt kasta sig över den.

Flugan är inte en fluga man slänger ihop, framförallt tar ”friseringen” sin lilla tid. Personligen tycker jag dock det är värt den lilla extra tid det tar att göra den. Just denna har jag bundit till min fiskekamrat Gunnar Illerbrand till våran resa till Idsjöströmmen i nästa vecka, han älskar dessa flugor.

Tyvärr gick John Goddard bort 89 år gammal för en tid sedan. Jag har dock en känsla av att en del av honom alltid kommer att finnas kvar med oss flugfiskare med tanke på det arv han lämnat efter sig, dels för de entomologiska kunskaper vi fått genom hans böcker men framförallt, vem vill vara utan en Goddards Caddis i asken.

Vid städet
Niklas

Sensommar fiske

Snart åker jag och några kamrater till Idsjöströmmen och fiska harr. Vi har varit oroliga ett tag för alla rapporter kring strömmen låga vatten och höga temperature, idag har goda nyheter kommit till oss, vattentempen är nere under 17 grader och harren är åter på hugget. Nu hoppas vi det hinner komma lite regn så även vattennivån går upp något, vi får se.

Med nyheten om den lägre temperature kom inspirationen för att återgå till att fylla min ask med lämpliga flugor. Kände att det skulle vara lite kul med en ny bekantskap i asken, sagt och gjort tog jag fram J.N. Watsons´s bok Forgotten flies of Roger Wolley och letade upp en lämplig kuse. Hittade en fluga bland Roger Wolley´s favoritflugor som hette White Witch, inte helt olik min Wolley favorit Grayling Steel Blue, lite ljusare och med en röd tag, den såg intressant ut, den fick det bli.

 

Har nu bundit upp ett gäng, hur flugan funkar får jag lov att återkomma till men jag tänkte som avslut på en skön flugbindarhelg dela med mig av hur jag binder en fluga av denna typ.

Detta behöver du för att binda en White Witch.

Krok:     Partridge SLD #16
Bindtråd: Textreme 8/0 Svart
Hackel: Tuppnacke vit
Tag: Silvertinsel/Röd Floss
Kropp: Påfågelherl
Ribb:    Silvertråd

1.Fäst in bindtråden bakom krokögat.

 

2. Riv av några fibrer på den sida av hacklet som kommer ligga an mot krokskaftet, bind in hacklet.

3. Fäst in hacklestammen, klipp av överskottet och gå ned till där krokskaftet slutar. Bind där in silvertinslet och klipp av överskottet.

4. Bind in den röda taggen.

5. Bind in ribben.

 

6. Bind in två påfågelherl och transportera sedan bindtråden fram till bakom krokögat.

7. Linda en kropp av påfågelherlen och säkra med ett varv bintråd bakom hacklet och ett varv framförhacklet, vila där bindtråden.

8. Linda hackelt mot krokböjen, ej för täta varv, jag vill kunna se påfågelherlet och den kommande ribben genom hacklet. Säkra hacklet med silverribben.

 

9. Linda silverribben genom hacklet och säkra ribben bakom krokögat. Klipp av överskottet från hacklet och ribben. Avsluta din White Witch med ett par whipfinish knutar och lite lack.

Jag återkommer med rapport kring fisket med min nya bekanstskap.

Vid städet../Niklas

Hackelstam som kroppsmaterial

Mitt första möte med hackelstam stom kroppsmaterial var i Lennart Bergqvist´s bok Flugbindning på Mitt Sätt, den fluga som Lennart hade med i sin bok var Art Flick´s Variant. Jag blev väldigt förtjust i materialet och under en period hade jag hackelstam på alla mina flugor.

                             Grey Fox Variant -Niklas Dahlin

Art Flick skrev I sin Streamside Guide att han trodde sig vara först med sin Red Quill i använda hackelstam som kroppsmaterial, detta skulle enligt Flick skett 1933. Jag fann dock följande i H.G. McClelland´s bok How to Tie Flies for Trout & Grayling från 1899.

"Another type of quill is obtained by stripping a long hackle or saddle hackle feather of its plume on either side. It makes a very natural looking body, which, so to speak, tapers itself automatically in the forming; the quill used being tapered, and so the joints of the body becoming wider and thicker as the winding occurs from tail to shoulder...A friend, to whom my first acquaintance with this material was due, makes a beautiful red spinner of the shaft of the saddle feather of a dark red came cock."

I och med detta kan vi fastställa att hackelstam använts som kroppsmaterial I över 100 år. Jag använder hackelstam som kroppsmaterial för att jag tycker det ger en mycket naturtrogen kropp. För att förstärka kroppen brukar jag applicera ett tunt lager med klar superlim, detta gör att kroppen blir i stort sett oförstörbar och den får samtidigt en fin skimrande yta.

                            
Preparera hackelstam

Två tuppnackar som efter lite omsorg lämnar ifrån sig fina hackelstammar, Rhode Island Red och Ginger.

 

Jag väljer ut 12 st av vardera färg, tycker 12 är ett lämpligt antal, brukar i regel knåpa ihop 6 eller 12 av varje fluga då jag väl är igång. Jag tar bort det allra fluffigaste för att få en ren yta i stammens rot.

Jag lägger hackelfjädrarna nu ovanpå varandra för att få dem så ”städade” som möjligt. Greppar dem och lindar ihop dem med bindtråd, ett rejält antal varv till jag känner att det sitter bra, sår då några knutar för att det ska hålla ihop. Lite lack eller superlim ser till att det håller.

Blandar till en lösning av 50% klorin och 50% vatten, lägger ned mina hackelfjädrar i detta och efter några minuter är alla fibrer upplösta. Se till att röra om lite då och då.

 

När fibrerna är upplösta är det klart. Se till att skölja hackelstammarna ordentligt i vatten. Belöningen efter ca 15 minuter arbete, 72 st härliga hackelstammar redo för att skapa sköna kroppar på dina flugor.

Stewart black spider -"160 år på nacken"

”Stewart´s book is one of the classics of fishing, and, though many of the details are out of date, yet the fundamental principles of the art do not alter, and it is, or should be, still a gospel to the fisherman”

Detta skrevs W. Earl Hodgson våren 1907 i förordet till  ”The practical Angler”, många är vi bröder av flugfiskare som håller med mig om det som Hodgson skriver i sitt anförande än i dag stämmer. The Practical Angler en pärla i flugfiskehistorien gavs ut första gången 1857 och har sedan dess släppts ett flertal gånger.

Less is more

Spiders eller North Country Flies är en av mina stora passioner. Det började genom Lars –Åke Olsson´s och Johan Klingberg´s artiklar. Under en period under mitt sökande efter mer information blev jag väldigt aktiv på ett så kallat Internetforum ”UK Flydressers” där diskuterades det väldigt mycket om begreppet ”Less is more”, dessa diskussioner följde jag med stort intresse. Begreppet ”Less is more” har ungefär samma betydelse som vårat svenska ”Lagom är bäst”.

Då jag ville lära mig ännu mer ledde diskussionerna till att jag drog igång en så kallad ”Fly Swap”, ämnet blev givetvis ”Less is more” ett begrepp synonymt med Spiders eller North Country Flies, Några av deltagarna i min ”Fly swap” var riktigt kunniga i ämnet och duktiga på att binda flugorna. Det var dock en av flugorna som verkligen stack ut i mängden, det var Stewart Black Spider, jag hade funnit en ny favorit fluga, jag helt enkelt älskade dess enkelhet, den liknade ingenting men samtidigt allt.

Three most killing spiders.

I boken The Practical Angler fann jag att min nya favorit var en av W.C. Stewart´s ”Three most killing spiders”, det fanns även en Red Spider och en Dun Spider. Vidare får man veta att det inte var Stewart som kom på flugan utan en James Ballie, Stewart skriver "we were first shown it by James Ballie, and have never been without it on our line since“.

En av flugorna hade jag lite problem med, Dun Spider. Stewart nämner färgen på tråden på både Black Spider och Red Spider men utelämnar trådfärgen till Dun Spider. Jag trodde då att färgen på tråden skulle vara samma som hacklet, gråaktig. Tyckte på något sätt att detta var logiskt med tanke på att färgen utelämnades. Tydligen hade jag fel då jag i annan litteratur samt av insatta i ämnet i efterhand fått höra att tråden ska vara gul, som till Red Spider.

Att fiska med flugan.

När Stewart fiskade sina spiders i floden Whitadder i Skottland gjorde han det som en riktig gentleman, uppströms. Stewart nämner i boken att han använder flera flugor på sin tafs, han menar att vissa fiskare använder ända upp till ett dussin flugor samtidigt, sant eller inte det får var och en själv avgöra, personligen hade jag inte klarat det.

Jag själv fiskar flugan på det sätt jag finner bäst för tillfället. Oftast blir det en kombination, börjar uppströms för att sedan låta kastet övergå till nedströms och avsluta med ett försiktigt lyft. Försöker fiska den i ytan, som en kläckare.

Ett av mina häftigaste ögonblick som flugfiskare hade jag med just denna fluga. Jag fiskade en liten å i Dalarna, såg då en fisk vaka 10 meter nedströms mig. Ni som känner mig kommer få svårt att tro detta men jag lyckades faktiskt smyga några meter nedströms. Tänkte ut hur jag ville kasta min fluga och kom fram till att jag skulle lägga ett nedströms kast någon meter ovanför fisken. Jag fick ut flugan ungefär som jag ville och fisken högg, någon minut senare hade jag tagit min första fisk med en medveten strategi. Jag var överlycklig, fisken var en harr på hela 20 cm, fantastiskt.

Att binda en Stewart Black Spider.

Som vanligt börjar allt med att se till att ha bästa möjliga tillgängliga material tillhands. I nedan SBS binder jag flugan på min favoritkrok, Partridge SLD, en lätt krok som ser till att hålla min fluga i ytfilmen där jag vill ha den.

För att hedra blogginläggets traditionella prägel väljer jag en brun klassisk Pearsalls Gossamer. Pearsalls har funnits på marknaden sedan 1795, vilket borgar för god kvalité. Hittar du inte Pearsalls går det givetvis med annan brun bindtråd, välj 6/0 -8/0. En parantes, jag läste någonstans att anledningen till att man använde brun tråd förr var att proceduren att färga bindtråden svart gjorde tråden mindre hållbar.

För att få våran fluga riktigt hållbar behöver vi en bit vax. Försök få tag på ett vax som inte är alltför kladdigt, undvik flytande vax.

 

Slutligen behöver vi en fjäder från en Stares nacke. Det finns lösa fjädrar på marknaden, men jag rekommenderar den vetgirige flugbindaren att investera i ett helt skinn. Ett skinn ger dig mänger av olika typer av fjädrar, det ger dig även möjlighet till att få tag mindre fjädrar vilket brukar vara svårt att finna i påsar med fjädrar.

 

Steg för steg.

1. Klipp en ca 25 cm lång bit Pearsall´s Gossamer tråd, dra tråden genom vax 2-3 ganger.

 

2. Börja med tråden mitt på kroken och linda fram mot krokögat, stanna ett par mm innan krokögat och klipp bort överskottet. Bygg upp ett litet huvud och välj ut en lämplig fjäder med fiberlängd motsvarande krokskaftets längd.

5. Lägg nu bindtråden mot fjäderns insida, nyp ihop fjäder och bindtråd med hackeltången.

6. Snurra samman fjäder och bindtråd med hackeltången, 8-10 varv brukar räcka. När detta är gjort ser du till att pilla ut fibrerna lite med fingrarna.

 

 

7. Linda nu “hackeltråden” 3-4 varv bakåt, håll tråden spänd och klipp av den lilla del av fjädern som återstår. Lägg 3-4 varv av bindtråden bakåt och avsluta med en whipfinish lindad framåt mot krokögat, avsluta precis bakom hacklet. Klipp sedan av överskottat av fjädern.

9. Klart till drabbning….

Reflektioner

Jag har nu hunnit att bekanta mig med dessa flugor under att par år och de har fått en självklar plats i min ask, framförallt Stewart Black Spider. Jag måste säga att de fortfarande fascinerar mig och rekommenderar alla att prova på denna klassiker. Försök att först läsa boken, bind sedan flugorna och viktigast av allt, ut och prova dom. Ni kommer inte att bli besvikna flugorna är verkligen värda att prova, inte bara för att de är en viktig del i vår flugfiskehistoria, utan också för att de är fantastiska fiskeflugor.